Kapitel 1 - Matko

Bok: Blodsbröder

Matko sitter på ett litet café, inom Vallgravarna, mitt i Göteborg. Han har redan beställt en svart kopp kaffe. Ingen mjölk. Han kikar ut genom fönstret. Sommaren är äntligen här. Solen visar sig första gången på månader.

"En svart kaffe klar!" säger blondinen bakom disken.

Matko hämtar kaffet samtidigt som Lina stiger in på caféet. De gamla klasskamraterna hälsar på varandra med en kram. Lina plockar upp en juice och bulle innan hon sätter sig. Genast börjar samtalsämnen radas upp: vädret, sommaren, kaffet, arbetslösheten och Linas expojkvän.

"Jag är fan trött på den killen" säger hon och tittar ut mot gatan "jag är liksom.. jag kände mig aldrig tillräcklig i hans närvaro du vet. Det känns som jag måste vara något mer än vad jag egentligen är... för att han skulle vara nöjd med mig."

"Vad menar du?"

"Alltså.. jag vet inte.. jag har ju inget att erbjuda honom förutom mig själv. Jag har inget jobb eller fin utbildning eller något du vet."

"Vem bryr sig? Vad spelar det för roll? Du är en fin tjej ändå."

"Jo Matko, för vissa människor spelar det roll. Jag är fan en köttbit för honom. Ända sedan vi träffades har jag liksom varit slampan som han knullat när fan han velat."

”Men va fan.. lämna honom bara. Du är en grym tjej jag svär.. du behöver inte stå ut med det.”

Lina suckar: "Vi är exempelvis alltid hos honom i Hovås. Aldrig hos mig.. det är väl inget fel på Kortedala?"

Matko börjar flina. Skakar på huvudet: "Lina gumman.. vet du hur många svartskallar det finns i Kortedala? Det är klart att shunnen inte vågar dra sig mot Angeredshållet liksom."

"Det där är skitsnack Matko va fan.. din svartskalle. Nej men seriöst. Jag känner mig fan utnyttjad. Häromdagen blev jag typ utkastad från hans hus då han blev uppringd av sina

föräldrar som var på väg till honom. Jävla horunge alltså!"

Matko reser sig upp från sin plats, lägger en cigg i munnen: "kom vi tar en bloss." Han håller uppe dörren för Lina som stiger ut i solen. Han tänder ciggen och ger därefter paketet till Lina.

"Så den här killen som du träffar.. vad heter han?"

"Jörgen" svarar Lina "Jörgen Abrahamsson."

”Han låter gammal alltså?”

”Låter gammal? Nja... han är väl typ 30.”

"Okej. Ja ja, så hur träffades ni då om jag får fråga?"

"På Park Lane. Alltså han var schysst från början. Men han är så jävla snobbig alltså."