Kapitel 1 - Vladimir Denkov

Bok: Vladimir Denkov

• Självklart min trogne kamrat! Hm... Finland slåss på fascisternas sida, men dem har antagligen inte förklarat krig mot några andra länder än moderlandet! Det är därför ingen har öppnat en front i västra Finland.
• Jaa ja, ja, alla har vi våra teorier.

Tystnaden föll över landskapet och i lastbilen samtidigt som någon hade släckt ljuset i lampan.

Nästa morgon vaknade jag tidigt av att Boris pratade högt med en okänd rekryt. De satt och spelade kort, dem använde radion som ett litet bord. Resten av rekryterna låg och gjorde lite vad som helst, vissa sov fortfarande, medan andra satt och byte några ord med varandra. Nikita satt längst ut i lastbilen och visade några bilder för en rekryt som satt framför honom, precis intill Nikita satt en liten, tunn kille och skrev ett brev hem. Jag satte mig ordentligt igen efter nattens vila på de fuktiga bräderna och öppnade min gråa skolväska. Jag tog fram min tjocka dagbok och ett äpple. Sedan öppnade jag dagboken och bläddrade snabbt igenom den en igång innan jag på nytt gjorde det fast mycket långsammare den här gången. Jag stannade till vid en sida som jag läst många gånger förut.

4 september, 1939

Idag hände något helt otroligt, så fort jag kom hem från skolan berättade mamma för mig att nazistiska Tyskland hade anfallit Polen! Det verkar som om första världskriget kanske är på väg att återspelas? Minns tyskarna inte vad som hände under första världskriget? Minns dem inte Verdun? Hur kommer detta egentligen att sluta... enligt Ludmila förklarade Frankrike och Storbritannien krig mot Tyskland så tidigt som igår!

Jag känner på mig att jag alltid kommer och gillar militärhistoria! Allt detta är så spännande! Även om jag är 14 år, snart 15, så kan jag väldigt mycket om till exempel Napoleon och hans fälttåg. Det jag tycker är spännande är att vanliga människor som jag, verkligen kan förändra världen! Fast då måste jag förstås bli general eller kung (eller kanske Führer!). Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att vara med i ett krig på Röda arméns sida! Men det kan säkert ta ett tag innan vi hamnar i krig igen!

Nu måste jag tydligen iväg upp i berget, snart är det mörkt och vargarna är många (säger vi)! Sköt en för två dagar sedan faktiskt, medan Boris ska ha skjutit fyra stycken! Vet inte om jag kan tro på allt han säger.

Vladimir Denkov

Det som berör mig när jag läser detta är att jag verkar så upprymd och nästan glad över att ett krig hade börjat, vilken slags människa blir glad över att ett krig har påbörjats. Jag skämdes. Nu var jag verkligen på väg mot ett riktigt krig med riktiga vapen och riktiga kulor som avfyras mot riktiga människor av kött och blod. Jag hade inte riktigt samma uppfattning om krig då som jag har nu.

Dagboken lade jag ner i skolväskan igen och började sedan äta mitt äpple samtidigt som jag iakttog de andra. Medan jag åt äpplet kände jag hur lastbilen långsamt saktade ner och efter några sekunder så hade vi stannat. Vår chaufför hoppade ut och gick bak till flaket för att informera oss om situationen.

• Kamrater, vi ska bara tanka och sedan åker vi vidare, sa han med en lugnt och mycket trött röst innan han raskt vände sig om.
• Vänta! sa Boris hastigt.
• Ja? svarade chauffören.
• Kan du inte avslöja var vi är på väg? frågade Boris med en tyst röst.